markussvensk

Känner jag att hur mycket jag än försöker så funkar ingenting. Jag orkar ingenting hur mycket jag än försöker vara stark så faller allting samman igen, mitt liv har alltid gått som en bergodalbana. Men just nu så går den verkligen som en. Det känns som ett stort svart hål i mitt hjärta & varje gång jag vaknar har jag även ont i det, jag orkar ingenting, jag orkar inte le, jag orkar inte vänta, jag orkar inte kämpa.

Det känns helt enkelt meningslöst & att ens mamma säger att hon förstår, hjälper faktiskt inte. För jag tror inte hon förstår, jag vet att hon inte förstår. Det gör mig glad för stunden, men sen försvinner glädjen lika fort. Jag vill bara vara ensam i min ensamhet, aldrig vakna upp & aldrig vara glad igen. Det funkar inte. Ingenting funkar längre..